Det är ingen vanlig helgonfest vi fira idag på högtiden Johannes döparens födelse, utan är också ett tillkännagifvande af Kristi födelse, alltså ett slags Advent, ty vi befinna oss ganska exakt sex månader före Jul. Dagens fest är en återlösningsfest, en glädjefest om den kommande återlösningen. Märkliga ting ägde rum vid hans födelse och märkliga ting ägde rum redan innan födelsen då Maria besökte sin släkting Elisabeth som ju var hafvande med Johannes. Här skildras det första mötet mellan Vår Fru och Johannes. Jag tänkte idag lyfta fram Johannes devotion för Jungfru Maria, som på ett tidigt stadium fanns hos honom och som man inte alltid tänker på. 
 
Propositio  
Det är först senare som Vår Fru blir tydlig för de troendes fromhet. Hennes handlande i kyrkan intensifierades först efter det att Vår Herre uppsteg till himlen och lämnade henne här för att öfva inflytande på Kyrkans öde. Det tillhörde inte Johannes döparens uppdrag att direkt predika om Vår Fru. Men i hans lif fanns det en viktig händelse. När Vår Fru gick för att besöka Elisabeth, fick Johannes den stora förmånen att höra Marias röst och att känna glädje inifrån den heliga Elisabeths moderlif där han ju befann sig. Elisabeth berättade sedan för Maria, att hon, alltså Elisabeth, efter att ha hördt Marias hälsning, kände hur hennes barn spratt till af fröjd i hennes sköte. Johannes var därför en person som var helt igenom vänd till Maria. När han hörde hennes röst, förstod han henne, han älskade henne och så spratt han till af glädje. 
 
Det finns en stabil tradition i kyrkan som säger att den helige Johannes döparen renades från arfsynden strax efter det att han aflats, alltså medan han ännu befann sig i den heliga Elisabeths moderlif. Så den episoden i Lukas evangelium som hänvisar till barnet i moderlifvet, som hör Vår Frus röst, förstår hennes ord och älskar henne, den episoden är helt och hållet trovärdig. Det var en helig person som i moderlifvet kunde uppfatta Marias hälsning. 
 
Det är troligt, att Elisabeth, i egenskap af Vår Frus släkting, vid åtskilliga tillfällen brukade besöka henne, och då också taga med sitt barn. Äfven efter Elisabeths död är det högst troligt att Johannes döparen ofta besökte Jesus och Maria. 
 
Då är det också troligt att hvarje gång han hörde Vår Frus röst, så erfor han samma glädje som han kände den första gången. Det blef en fortsättning af samma jubel som han hade kändt då. Det är troligt att han aldrig glömde den glädjen och att den alltid förblef kvar i hans själ som ett slags permanent tröst. 
 

Peroratio  
Kära vänner! Låt oss bedja Johannes döparen, att åt oss utverka nåden, att kunna fullgöra vår kallelse i dessa afgörande tider, som på flera sätt liknar Johannes döparens egen kallelse, så att vi också kunna säga sanningen om situationen som vi lefva i, hela sanningen, utan fruktan, intill döden. Låt oss vörda den helige Johannes döparen som en förebild för den fullkomliga vördnaden för Vår Fru, och bedja honom om nåden, att alltid jubla när Vår Fru talar något ord i våra själars inre, och inbjuder oss att komma närmare henne. Amen.