“Om eder rättfärdighet icke öfvergår de skriftlärdas” 

En stor rubrik.

I evangeliet denna söndag talar Vår Herre om den nya fullkomliga rättfärdigheten och afgränsar den från den nedärfda, äldre rättfärdigheten. Medan den senare nöjde sig med den yttre gärningen, så består Jesu rättfärdighet i, att det inre tänkesättet, sinnelaget, måste läggas till den yttre handlingen, ja, det inre tänkesättet är det viktigaste, viktigare än den yttre handlingen; den yttre goda gärningen är ingenting värd inför Gud, om den inte är förenad med det goda tänkesättet. 
 
Propositio  
Vår Herre vill ingalunda sätta den gamla lagen ur kraft; han är ingen religiös revolutionär, det är han bara i en del teologers fantasi. För honom gäller, att den gamla lagen, de tio budorden, fortfarande är i kraft, men han utvidgar den och ställer in den i ett större sammanhang; han går tillbaka till den gamla lagens ursprung. I den meningen radikaliserar han “lagen och profeterna”, när han afslöjar den blott yttre uppfyllelsen af buden som ett själfbedrägeri, och när han gifver företräde åt det rätta sinnelaget framför det rätta handlandet, och påminner om det som Gud ursprungligen menadt med sina bud. Hvad detta konkret betyder utlägger han i vårt evangelium, när han talar om det femte budet. 
 
Han betonar att den djupare betydelsen af femte budet, “du skall icke dräpa”, är kärleken till nästan. Men den måste för honom framför allt bli beredskap till försoning. 
 
I den mån som människorna skjuter Gud och vördnaden för Gud åt sidan, blir deras ömsesidiga samförstånd allt svårare. Det är svårt att älska människorna, om man inte kan älska Gud, i all synnerhet om man inte ens vet, om det alls finns en Gud. Det är anledningen till att konflikterna i världen blir allt fler. Statistik som nyligen sammanställts af Uppsala universitet visar att det under 2023 pågick 59 konflikter då stater voro inblandade. Det är det högsta antalet sedan 1946 då man började registrera konflikter. Tendensen till ondska växer alltså i vår värld, tendensen till egoism växer. Många äro idag beredda att bokstafligen gå öfver lik i sitt sökande efter uteslutande personliga fördelar. Där man emanciperadt sig från Gud, där ansvaret inför Gud försvinner, där man inte längre går i kyrkan, där Gud blir ett tomt ord, just där tager sig hjärtats hårdhet, hänsynslösheten, maktfullkomligheten ständigt nya uttryck. Då lefver man i allmänhet efter devisen: “hvar och en är sig själf närmast”. Istället för det allmänna bästa träder i stället den enskildes privata bästa, i stort som i smått.  
 
Att vara inkännande mot andra, försöka förstå dem, det afvisar många i våra

dagar, om de nu alls längre kunna ha denna medkänsla. Många kvittera idag orätt eller förment orätt med ny orätt och därmed ökas ständigt på nytt afståndstagandet människor emellan. På det sättet förgiftas alltmer atmosfären i samhället och äfven i kyrkan. 
 
Emot detta sätter Vår Herre beredskapen att försonas utifrån nästankärlekens anda, som ett afgörande inslag i den nya rättfärdigheten. Där kräfver beredskapen till försoning af oss att vi taga det första steget till försoning, äfven om det inte var vi som började med fientligheterna eller med kontroverserna. 
 
Om vi äro oförsonliga och bär bitterhet i hjärtat, då tager Gud inte emot vår offergåfva, som vi hörde i evangeliet, och då tager han inte heller emot våra böner. Kanske undra vi öfver, att vår religiösa verksamhet tilltalar oss så litet och att våra böner så ofta inte blir hörda. Kanske sakna vi beredskapen att försonas; vi sakna det kärleksfulla hjärtat. Förvisso kunna vi inte lefva i frid med alla människor, men vi kunna söka frid med alla, i det att vi vilja väl och äro beredda att försonas.  
 
Det handlar om att vi taga första steget, vi glömma den orätt som vi utsatts för och förlåta dem, vi bära ingen bitterhet i vårt hjärta och bedja för dem som gjordt oss orätt. Allt detta kunna vi, när vi verkligen älska Gud och när vi veta att Gud belönar det goda, som vi göra i lifvet och att han bestraffar det onda, varigenom vi synda. 
 
 
Peroratio  
Kära vänner, den nya rättfärdigheten består i fridsamhet och försonlighet. Men allt detta börjar redan i hjärtat, ja måste redan taga sin början i hjärtat. I den nya rättfärdigheten handlar det om att hålla buden, inte bara till det yttre utan också till det inre, och det med sinnelagets kärlek till Gud, med uppriktig kärlek, med yttersta integritet. Den nya rättfärdigheten afser uppfyllelsen af buden tillsammans med uppriktig kärlek till Gud, med ansvar för människorna och med omsorg om den eviga frälsningen. Amen.