DU ÄR GUDS TEMPEL

 ”Katolicism befriar oss från det förnedrande slaveriet att vara barn av vår tid”

                                                                                                                    /G.K. Chesterton/
 


DIN KROPP
1 Kor 3:16-
Ta vara på din kropp, det är ju Guds tempel! Ur medias perspektiv är det allra viktigaste att ta vara på kroppen för att kunna leva ”gott”så länge som möjligt. Hälsan är det bästa vi har vill media och hälsoexperter få oss att tro. Hur ofta hör vi inte ”det viktigaste är att man får behålla sin hälsa…” Här handlar det inte om Guds tempel, inte heller om att min kropp ”bär” min själ. Det handlar om att leva ett hälsosamt liv på denna jord och att på denna jord få leva så länge som möjligt. Helgonen å andra sidan sliter oftast ut sina kroppar med bot och vaka och arbete,  de värnar framförallt om själen. Kroppens beskydd för dem är kyskhet, ödmjukhet och Gudsfruktan samtidigt som de riktar sina ögon mot himlen. Men vilken sida man än bemöter denna verklighet med så kommer vi inte ifrån att vi har en kropp; vi är ständigt påminda om den!

”Ni är Guds tempel”.. och därför inte ett hedniskt tempel, utan Guds tempel i vilket Gud bor genom tro, hopp och kärlek. 
I själens överlämnande till Gud blir hon ”bestänkt av livgivande vatten, märkt med korsets tecken, och hon blir smord av den Helige Andens väldoftande smörjelse”, kommenterar St. Anselm.
Men till dem som gått in på en annan väg än den som Paulus visar dem , säger han istället om templet : ”den som orenar Guds tempel ska Gud förstöra”!
Nu handlar det inte enbart om vår egen fysiska kropp utan om Kristi Kropp; Kyrkan. 


Kristi Kropp
”Om någon, genom den ödesdigra högfärd som föds av mänsklig visdom, eller genom ny, felaktig och besudlad undervisning, eller genom splittringar, eller om någon på något annat sätt korrumperar Kyrkan, eller någon enskild själ i den – ska Gud förgöra honom!, skriver St. Anselm.

Aposteln talar huvudsakligen om den korruption som kommer ur falska lärares undervisning, genom högfärd, avundsjuka eller provocerandet av Schism. 
Paulus varnar för falska lärare. Det framgår också när Paulus säger att någon ”sådan smutskastare inte kommer att bli frälst, utan ska förtäras i evig eld”.

Den katolska Kyrkan utesluter inte någon; alla är menade att tillhöra Henne. Men hon är vår Moder och hon är Kristi Brud så vi klampar inte på med krav att få göra vad vi vill hur vi vill! För att ta del av den Gåva som ju Kyrkan är, behövs förberedande, urskiljning, medvetet och villigt bejakande av Hennes doktriner och dogmer. Hon lär oss, inte som den synodala synoden verkar vilja få oss att tro; att vi lär Henne.

Vi har En tro, en Kyrka, ett dop, Hon är således inte ett knytkalas där var och en tar med sig sina egna åskådningar och åsikter för att ”berika” Kyrkan på ett mer pluralistiskt, humanistiskt och ekumeniskt vis! 

Inte heller är Kyrkan en (Social)demokrati där vi alla ska få vara med och bestämma. Kyrkan är Kristi Mystiska Kropp. Hon söker bedjare, Tillbedjare, Hon söker helighet bland sina medlemmar, lydnad till Guds ord. Kyrkan; Kristi Brud, söker en fungerande Hierarki som ger klara besked om en sann lära och som låter Kristus leva och verka i och genom dem.


Gemenskap
Problem som ”bristande gemenskap” löses genom att fira Mässan på latin enligt den Traditionella riten! Man har alltid gått till kyrkan för att be, be för sig och sin familj, be för Kyrkan och be för de lidande, be för gott väder och för en bättre skörd… 
Vi i Kyrkan är redan ett! 
Förenade i tro möter vi varandra i Kristi Hjärta. Vi möter varandra i Kristi Kropp och Blod, i Kyrkan är vi ett, i vårt dop är vi ett, i delandet av Kristi lidande är vi ett! 
Vi är ett med himmelen genom heliggörande nåd, vi är ett med skärseldens lidande kropp genom våra böner. Denna enhet bär oss till helighet, till himlen och till ett evigt liv. Söker vi först Gud och Hans rike följer allt annat.

Lämna inte den Katolska Kyrkan! Man stannar inte i den Katolska Kyrkan därför att man har fått en uppgift eller för att man är med och bestämmer eller därför att man är aktivt deltagande. Och tvärtom, man lämnar inte Kyrkan därför att någon  inte har fått ett varmt välkomnande, inte heller  därför att man inte har någon uppgift eller inte kan hitta en vän. 
Låt oss förstå, och förstå väl, att man går till Kyrkan av kärlek till den Allra Heligaste Treenigheten, av kärlek och tacksamhet för Kristi Kropp och Blod. 
Man går till Kyrkan därför att man inte kan klara sig utan det. 
Man går till Kyrkan därför att där finns vår frälsning.
Samtidigt som människans unika värde mer och mer avtar i den materiella teknologiska världen och genom den utbredda abortideologien, så blir också Kristi Kropp och Blod allt mindre värd i våra ögon. Han kan lämnas ut till vilka händer som helst, bollas hit och dit som om Han vore ett vanligt bröd. Vem som helst är välkommen att ”dela bordet”. Detta är inte katolskt. Det är protestantism. 

Vad är synd och vad innebär bot? Synd är någonting oerhört verkligt, helvetet är oerhört verkligt; icke omvända syndare hamnar faktiskt där. Oroar vi oss inte för det så behöver vi be om mer tro. 
Vi omvänder oss med hjälp av andra, med hjälp av kunskap. Kanske någon har fått trons gåva, pingstvänner vittnar till hur de plötsligt fått tro på Jesus,  men tro räcker inte. För att tro ska leda mig till ett heligt liv på jorden och ge mig ett evigt himmelskt liv, så måste jag också ha den Helige Andens Gåva av Kärlek. Caritas. När tro är förenad med Caritas följer vi Guds bud,  ångrar våra synder och gör bot för dem. Detta är tro.
Tro på Kristi sanna Kropp och Blod i den heliga kommunionen och längtan att ta emot Honom förutsätter heliggörande nåd i min själ, alltså att jag är utan svår synd… hur kan vi annars närma oss Guds Kropp och Blod? Detta är tro.

Men det är uppenbart att ”den nya kyrkan” faktiskt inte har den tron idag.
Tro på Kristus innebär strävandet efter att älska Honom på Hans villkor, inte mina. Kärlek är Guds liv i mig, i min själ, det är heliggörande nåd, inte först och främst gemenskap eller tolerans. Det är Caritas som ger liv till tron. Jag kan tro på Kristi sanna kropp och blod i den heliga Hostian, men faktum är att jag inte tror så mycket på det om jag inte känner behovet av bikt.


Aktivt deltagande
Det finns ingen himmelsk belöning för dem som är med och bestämmer,
inte heller för dem som besitter positioner. Men det finns belöning för dem som lyssnar till Guds ord - och gör det. 
Den som har intagit den bästa platsen är Maria Magdalena, en djupt omvänd Jesus-älskare. Hon gjorde inte så mycket mer än att hon var bland dem som bidrog  till det lekamliga uppehället för Kristus och Apostlarna - när hon inte satt vi Kristi fötter och drack in Hans ord.

Det sägs  i den synodala processen att ”aktivt deltagande är nödvändigt för de som ofta närvarar i Mässan!
Varför det?!
Aktivt deltagande hjälper inte någon att närma sig det heliga sakramentet, det hjälper inte någon att be bättre, det hjälper inte till helighet.

Det aktiva deltagandet skulle vara ett inre deltagande, där vi aktivt deltar  med bön och uppmärksamhet till vad som sägs och görs inför våra ögon. Aktivt deltagande innebär att jag befinner mig med Kristus, den heliga Jungfrun Maria, Johannes och Magdalena vid korsets fot och där förenar mig med min Herre som lider, som ger sitt liv; sin kropp och sitt blod - för mig. 

Vilka nya situationer som det moderna samhället än må möta så förändras inte Guds ord, inte heller vad Kyrkan alltid har lärt, fast synod processen vill framhålla att i denna tidens förändring tolkas Guds ord från ett annat perspektiv och med en mer uppdaterad nyans: ”hur man ska förhålla sig till Ordet som ropar ut i en modern värld i ständig förändring”. I den pågående ”synodala synoden” bevisas även att Kyrkans läroämbete kan ändras och att mycket i Guds ord är passé…

 



Håll fast vid tro
Det största och bästa som kyrkans ledare kan göra är att hålla fast vid den traditionella evigt samma katolska tro som var, som är, och som skall bli till tidernas slut. 
Inget mer. 
Det är det enda som helar, det enda som ger ordning i individers liv såväl som i samhället, - där annars sekulära, globala och demoniska krafter marscherar fram utan att någonsin böja sig inför det som är gott, sant och vackert; inför det som upplyser och upptänder i oss en sann och varaktig kärlek till Gud och till vår nästa. 

Men vad vi ser inför våra ögon är att många av kyrkans ledare inte motstår, men snarare öppnar dörrarna till en snabbt spridande hedendom vilket systematiskt ersätter den Kristna Civilisationen - och vi dras in i detta ”lyssnande” och låter det förverkligas i vår Kyrka, i vår värld, i våra liv och familjer.
Vi har gett oss in i den globala destruktiva dansen och frågan är om det går att ta sig ur den? Synden går allt djupare, blir allt groteskare och berör alltfler män, kvinnor och barn och det blir svårare, ja, omöjligt att säga sanningen om hur t.ex. en befruktning går till som är i enlighet med Guds lag. Satan har fått oss dit han vill, han som är lögnens fader drar oss allt djupare in i lögnen för om vi skulle tala  sanning så skulle alltför många beröras och bli hemskt sårade….men ändå, ansvaret är Kyrkans, Hon måste tala! För hur hemsk en verklighet än är att vakna upp till, kan det aldrig vara hemskare än att vakna upp i ett evigt mörker.

Ju mer vi närmar oss slutet av jordens existens, ju fortare och intensivare arbetar Satan, som älskar att sluka upp själar och dra alla till sig i sitt efterapande av Gud. 
Att nonchalera sannolikheten att Gud ska straffa världen är i högsta grad riskabel.
Tror vi verkligen att Gud blundar inför massmordet av åtskilliga miljarder ofödda barn? Att man kallar en man för kvinna och kvinna för man? Att man leder barn in i en värld som först och främst består av sex, kön och kroppar? Att man informerar deras sårbara och mottagliga själar med sexkunskap, ”kroppskunskap” transsexualitet… istället för att ge dem kärlek till renhet, och styrka deras själar med kunskap om dygder som leder dem till att älska Gud?

Inser vi vad det betyder att Gud är borta från skolan, från samhället, från samtalen, från människors medvetenhet, från människors dag och natt? 
Samtal, diskussioner, terapi, sexfrihet, mat och hälsovård, ekologi-och-koldioxid- medvetenhet ges i överflöd, där ska människans själ finna meningen med sitt liv!

Även då ordet ”hållbart” ideligen används, så är ingenting av vad som erbjuds hållbart för barnens och människans själsliga, andliga eller psykologiska liv, ingenting av det som erbjuds återspeglar hennes värdighet eller bär med sig nån fruktbarhet, skönhet, godhet, renhet, eller ens glädje! För allt handlar om att finna en evig och omgående, ”hållbar” lycka i det jordiska, i det världsliga, i det kroppsliga - och i det syndiga! 


”Sverige är inte som Tyskland”
Har synoden med tro att göra? Verkar det inte mer som att det handlar om oss istället för om Gud?
Det sägs att den svenska synodala vägen inte alls är som den tyska. Men spelar det någon roll hur den Svenska synodala vägen går fram, verkar det inte som att agendan redan är klar?  Även att ha lokala ”folksynoder” för att diskutera hur Kyrkan ska gå framåt (!) är redan det, hur icke-katolskt som helst och öppnar vägar för att tolka ”marginalisering, ”inkludering”, ”öppenhet”, ”icke-dömande attityd” ”aktivt deltagande”…..såsom Tyskland och många andra synodala grupper vill förstå de orden. 
Vi måste vara ”inklusiva”, sägs det i de synodala mötena. 
Vad syftar man på då? 
Det räcker med dessa och liknande ord för att vi ska kunna passa in i Tysklands  folksynodala väg. Tyskland visar vägen för hela kyrkan, tro inte att de gör det enkom för sig själva. 

Uppenbarligen så har Kyrkan ingen makt längre att säga ”Anathema est”! 
Det en naturlig konsekvens av att man givit upp tron!
Faktum är att vi inte längre vet vad vi tror. 
Faktum är att vi inte tror.

I Kyrkans två-tusen åriga liv har Hon aldrig kallat till en tre års ”folksynod”, men Kyrkans folk har ändå varit den Helige Andens röst i många fall. T.ex. i Ephesus där folket sedan många år hade kallat Maria ”Guds Moder" och insisterade i att Maria skulle officiellt få den titel då hon inte enbart är ”Kristi Moder”, som Nestorius ville ha det till. De tredje ekumeniska konciliet av Ephesus lyssnade till det och med det också förkastade Nestorianism. Folket hade inte kallats till någon ”synodal synod”. Så länge vi söker att göra Guds vilja och älskar Kyrkan som Kristus grundat på Apostlarna, så går vi tillsammans (=synod) alla får då vara med, även barn blir till den Helige Andens språkrör!

Vi skulle be Rom att påbjuda Traditionell Mässa i församlingarna, daglig Rosenkrans i församlingarna, ”första Lördagarna” i församlingarna, Sakramental Tillbedjan i församlingarna, att få undervisning i traditionell katolsk tro och moral. Bli styrkta i Kyrkans eviga tro och i att vilja förkunna den i en tid som världen aldrig tidigare har sett med så mycket, mycket destruktivitet som påtvingas människan. 
Låt oss förs söka gemenskap med Gud i Kyrkan.

Kyrkan är en hierarki, en Monarki, Hon är Kristi Brud, Kristi Mystiska kropp - och endast i detta perspektiv är hon Guds folk! 
Israels folk var Guds folk - så länge de lydde Hans lagar.


Förvirring och osämja
Påven har redan visat ett flertal gånger hur ”den nya kyrkan” varmt tar emot politiker som är för abort och menar att också de har rätt till att ta emot Kristi Kropp och Blod…. 
Samtidigt påstås det att den Traditionella Mässan är en grund för osämja och splittring, och att dess liturgi är bakåtsträvande.
/https://www.catholicworldreport.com/2022/07/30/full-text-pope-francis-in-flight-press-conference-from-canada/

Men att lyssna till urfolks hövdingen som uppmanar påven och kardinalerna att hålla handen på hjärtat medans han blåser i ett gammalt kalkon ben för att kalla på andarna”; det är den levande tro som vi är uppmanade att ta efter!
Så det går bra att vara med i hedniska liturgier, men inte i den Antika Katolska Liturgin?
Vad ska vi förstå med detta? 

Den Institutionella kyrkan har del i den globala omställningen, den underlägger sig sekulära och globala krafter vilka vardera innebär en AntiKrist agenda. Hur vet vi det?  Den nya världsordningen har inte något med den katolska tron och etiken att göra, eller med Skrifterna att göra. De undanber sig en Kristen Civilisation.

En ”global amnesi” byggs upp där vi ska glömma, inte enbart Gud och naturlagar men också vad man och kvinna är, varför de har blivit skapade, (glöm också att de har blivit skapade och tro gärna att de har utvecklats genom miljontals år).
och att barn är barn vilket förnekas dem så att de så fort som möjligt ska kunna kastas in i vuxenvärldens värsta mörker. 
För 60 år sedan tog man bort kristendom som huvudämne i skolorna… så småningom förbjöds krucifix och kors i klassrum och på arbetsplatser, sedan avsade man sig ”traditionella” skolavslutningar, titlar som Fru, Fröken, Herr togs bort, och med det rinner könsbeteckningar ut i sanden. Nu ”förstärks” och ”ersätts” människohjärnor och istället ”utvecklas” dem med hjälp av programmerade chips och hybrider… 

Det hela rullar på i en systematisk lagom snabb takt och rytm för att vi inte riktigt  ska märka det. Samtidigt glömmer vi vad som var, eller vi kommer ihåg skuggan av det som har blivit främmande för oss. Detsamma gäller också för kyrkan. 

Global amnesi. 

Vill kyrkans ledare öppna dörrar och fönster för en modern och uppdaterad syn på homosexuell kärlek, kvinnliga präster, förändrad syn på vad man traditionellt menar med synd……?
Ja, med eller utan den Svenska Synodala Synoden.

Den Äldre Mässan passar absolut inte in här.
Traditionalisterna måste bort. 

Den ”nya kyrkan”, den nya liturgin, den nya tron -är ny! Den må ge ett sken av att vara den katolska kyrkan eftersom Kyrkans prelater är där; och vi är alla där! -men tro skiljer oss åt sinsemellan och just detta är inte katolskt! 

Vi har blivit så bedövade i vårt tänkande och i vår tro att vi inte har några reaktioner till snart nånting! 
Ärkebiskop Pagliari säger att den Italienska lagen om rättighet till abort inte längre är något att debattera om, för det har blivit en samhällets pelare. 
Katolskt?! 
Kan vi förstå hur en lag som hämmar, trycker ned, nedslår försvarslösa och oskyldiga mänskliga liv kan vara ett ”samhällets pelare”? Snart blir den militäriska framfarten av hbtq också ansedd som en samhällets pelare…och det kommer inte att sluta där för kyrkan vill gå framåt med tiden!
I Tyskland anser man redan att homosexualitet inte är en synd och de flesta vill gärna bejaka detta för det gör livet lite lättare för alla… 

Jesuit kardinalen Hollerich, från Holland, menar att vad den katolska Kyrkan hittills lärt angående homosexualitet är falskt och bör ändras. Kyrkan har inte, i hela Hennes tvåtusenåriga liv, tolkat Bibeln rätt, menar kardinalen. 

Och kardinalen säger att man inte kan separera sex från kärlek…(!)

Men innan han ger det definitiva svaret huruvida de ska omarbeta eller inte omarbeta vad Kyrkan alltid har lärt angående homosexualitet, ville han först höra vad Guds Folk på den synodala vandringen har att säga… 


Guds tempel
Låt oss återgå till Guds tempel där Paulus talar om den individuella människokroppen och hur det ser ut idag.
En objektiv sanning anses inte längre vara viktig eller ens giltig. Könsidentitet är en subjektiv uppfattning, och det går inte längre att sätta gränser, identifiera rätt från fel, sant från falskt, gott från ont.

Allt beror på personens uppfattning. 
Vi utgår från människans subjektiva förnimmelse av kärlek, sanning, gott och ont.
Könsförvirring bland barn verkar inte heller det göra någonting. Dragqueens läser för barn på biblioteken. Barn måste tidigt förstå att man och kvinna är något subjektivt, att kön har flytande gränser så att också barnen kan välja vad de vill vara. För de små barnen som växer upp, kommer ingenting att verka konstigt; allt kommer att vara ok. Utom att tycka annorlunda. 

Vår tid har präglats av attacker mot familjen, i synnerhet attacker mot moderskap och kvinnlighet.
Transsexualitetens ideologi är ett enda stort ont. 
De fruktansvärda "behandlingar" som erbjuds ungdomar som lider av en så kallad könsdysfori - allt från könsöverskridande hormoner till en fullständig stympande operation - orsakar permanent sterilisering. Ett enda beslut av en transperson är slutgiltig och oåterkallelig - det finns ingen möjlighet när denne ångrar sig, att finna helande och tröst i ett efterföljande moderskap. Vi bevittnar den systematiska förstörelsen av en generation och en kolossal nerdykning i redan sjunkande födelsetal. Vi ser förstörelsen av familjer som slits isär av älskade söner eller döttrar vilka sveps bort i denna demoniska ideologi. 

Dessa många unga människor som lever i desillusionen av den ”fria världen” är också de som säger ”rasist” och ”fascist” till motståndarna av denna ideologi. 
Men det är inte de unga som har kommit på dessa uttryck. De unga är offren för en agenda, offren för en klick anonyma härskare som drar människor, först och främst de mest sårbara, dit dem vill och förser dem med färdiggjorda repliker och klichéer. De använder sig av sociala medier. Ofta är det producenter, programledare, och tidningar som hakar på med lovprisande hyllningar och uppskattning av homosexuella och köns förvirrade unga människor… och man måste vara blind för att inte se att Satan är huvudaktören i det hela.

Kyrkan vet att varje människa är skapad till Guds avbild, att hon är man eller kvinna och att det är Gud själv som har velat det så. Kyrkan talar inte det men försäkrar oss bara om Guds kärlek, punkt slut.

Satan hatar Gud, han hatar Kristus och allt som har med Honom att göra. 
Han, likt Jesus, vill dra alla människor till sig.  Men inte för att han älskar dem. 
Då Satan genom Kung Herodes misslyckades med att döda JesusBarnet hämnas han alltjämt genom att förstöra livet för unga pojkar. Satan hatar unga flickor därför att Maria var en ung flicka när hon födde Kristus och därmed krossade ormens huvud. Djävulen är världens prins och hans rike expanderar.

”Ni är Guds tempel”, därför att era själar är andliga, gjorda för Gud i tid och i evighet, Gud har valt våra kroppar till att vara Hans. Gud har gjort så att hela människan, dvs. både kropp och själ vill bli frälst, vill se Gud, vill leva med Gud och därför kommer våra kroppar, genom Guds stora och nådefyllda ingrepp, att Uppstå! 

Det är i enheten mellan kropp och själ som personen är föremål för sina handlingar. Människan som både kropp och själ, är menad att öppna sig för varats fullhet, för varats obegränsade potential. Gud tar sin boning i våra besjälade kroppar så fort vi ger Honom möjlighet, men i ett liv som handlar om kropp och jord och sinnen och hälsa och humanistiskt brödraskap så är sannolikheten att vi inte kommer att kunna ha ett (nära) förhållande till Gud, ganska stor, fast just förening med Gud är meningen med våra liv; för vi är Hans tempel! 

Människan har två karaktäristiska sidor; den materiella med vilken hon förhåller sig till det jordiska genom sin kropp, och det andliga varat, vilket är kapabelt till transcendens. Transcendens överskrider, överträffar, och är överlägsen 
vårt materiella vara, fast de samtidigt är ett.
Vad som händer i en avkristianiserad värld är att det transcendentala i människan övergivs. Ett vakuum bildas i hennes själ som hon då fyller på med sånt som själen egentligen inte vill ha, inte låter sig mättas med, inte låter sig tillfredsställas med - då den ”övergivna” inre platsen, templet, är menat för Gud, och bara för Gud. 
Gud är en svartsjuk Älskare och låter inte något eller någon ta Hans plats. 

Själen ropar till kroppen att den törstar, är orolig, är otillfredsställd och inte känner sig hemma. Kroppen lyssnar stundom till själens rop och går med själen på jakt efter det ”andliga”. 
Vart går hon? Vart söker hon? Vad har då kyrkan att ge?
Så länge hon inte söker Kristus och Hans rike, kan ingenting mätta. 

Och världen är alltmer i oro. 


”Den nya kyrkan”
I alla tider har Kyrkan gjort motstånd till det falska och onda, Hon talade ett klart språk; Hon stod Mäktig och Vacker i sin Identitet, Hon var Staden som stod på berget och som lät skina sitt ljus vida omkring, Hon förkunnade sanningen i tid och i otid. Hon blev förföljd men visste att förföljelse tillhörde Hennes natur. 
Gud är sårad, förolämpad över människors, inte minst kyrkans oförmåga att ge Honom vad som är Hans. 
Gud får ingenting.

Även den värdiga, vackra och ärbara Antika Liturgin - tas ifrån Honom, för ”människors skull”. 

Kristus får vara med så länge vi förkunnar en ”Jesus av idag”.

Människor vet inte vad Kyrkan kan ge dem, och för en ekumenisk och interreligiös ”frid” och för den globala föreningens skull talar vi bara om ”världen” och människors gemensamma väg till lyckan på jorden.
För den ”nya kyrkan” är den Traditionella tron en död tro, Traditionalisten är en bakåtgående syndare som inte följer med i Kyrkans utveckling. 

”Vi är dårar för Kristi skull, ni är förståndiga kristna. 
Vi är svaga, ni är starka. 
Ni är ansedda, vi är föraktade. 
Man smädar oss och vi välsignar. 
Man förföljer oss och vi härdar ut. 
Man talar illa om oss och vi svarar med goda ord. 
Hela tiden har vi behandlats som jordens avskum, som mänsklighetens drägg”.

                                                                                                                                                      /1Kor.4:10-13/

Ordenslivet har påverkats, bröder som ju avlägger löften av fattigdom, lydnad och kyskhet är inte tillfredsställda med "att höra rockmusik på eländiga laptophögtalare i cellen, men vill höra det omsluten av en dånande orgelvåg i en kyrka med akustik"!, samtidigt som de talar nedsättande om de ungdomar som hellre ville sjunga och lyssna till vacker kyrkomusik i Kristi sakramentala Närvaro i Kyrkan. 

Gud arbetar ständigt, Kristus beskyddar sin Kyrka, helvetets portar ska inte få makt över den. 

Men hur ska det ske? Det är mycket möjligt att det ska ske eller redan sker, på ett annat sätt än vad vi tror eller förväntar oss.

Kyrkan, enligt bibliska profetior, blir en ”rest”, hur, denna rest ska se ut i Kyrkans fortsatta liv vet vi inte. Men det verkar som att det bli en tid då Kyrkan åter igen befinner sig i ursprungs stadiet och  man hittar Henne i enstaka troende här och där. 
Man möter Henne hemma hos någon, eller i ett fängelse, eller längs vägkanten; som när Filippos hoppade av hästkärran för att döpa den etiopiska Eunuchen vid närmsta vattendrag.


Finns någon lösning?
Kyrkan, är Sann och God och Vacker, allt är Hennes, för Hon tillhör helt och fullt Kristus som är Sanningen och Godheten, som är den Gode Herden, eller, ”Kalos” den ”Vackre” Herden.
 Vad skulle kunna göras för att få ”en bättre värld”?

Gå tillbaka. 
Till Kristus. 
Kristus i samhället, Kristus i familjen; Kristus i människors liv.

Staten, liksom kyrkan, får sin auktoritet från Gud. Därför har staten en plikt att lyda Gud, lydnad som inte godtyckligt kan begränsas till vad förnuftet kan förstå utan hjälp av Uppenbarelse. Påven Leo XIII (Immortale Dei) lär att staten har skyldigheter att bekänna, skydda och främja religion, och inte vilken religion som helst, utan den sanna tron. Statens likgiltighet gentemot Gud och sann religion bär hemska konsekvenser.
Katolsk etik vilket är absolut väsentligt, är förknippad med människan och hennes liv, ja, det är det mest väsentliga eftersom det påverkar hennes liv i samhället - till det bättre. Det liv vi lever i familjen och i samhället beror på vårt förhållande till Gud och lydnad till Guds lag.

För 2000 år sedan grundade Kristus den Katolska Kyrkan och gav Henne uppdraget och Missionen att vara ljus för människor på frälsningens väg. Han gav Kyrkan alla hjälpmedel hon behöver för att leda människor till frälsning. 
Utan tvekan så är det endast den Katolska Kyrkan som har de tillbörliga medlen för själars frälsning.  Hindret är att vi, som skulle vara troende, är rädda att samhället idag inte längre anser den katolska moralläran  ”begriplig”, därför att den nu inte ens är begriplig för oss själva!.
Så vi behöver då alltmer en Katolsk kultur, en Katolsk Civilisation  för att vi ska börja kunna ta in och omfamna en sådan lära. 

Katoliker måste arbeta för att Kyrkan tar tillbaka sin plats och sin mission; förkunna, lära, tala, visa vägen till Gud, Jesus Kristus och Hans Kyrka. Vi måste få tillbaka vår Kyrka och vår tro!
Kyrkan vet med sig att Hon är bärare av en Uppenbarelse som gäller alla folkslag och nationer, och den uppenbarelsen har implikationer för människans liv, även i den politiska sfären. 
Kyrkans slutgiltiga mål måste vara en evangelisering av det allmänna, sociala livet. För även om man talar och skriver om Kyrkans sociala lära förbises det allra viktigaste, det primära och mest grundläggande;
Kristus Konungens sociala rättigheter, vilka b.la. är att  endast Kristus Konungen regerar över människors hjärtan och kan därför vara den enda väg till upprättandet av verklig rättvisa.

Synd orsakar orättvisa, det onda kan övervinnas genom ett liv i Kristus, såsom Kyrkan alltid har lärt. Ett sakramentalt liv; Kristi Kropp och Blod, Kristi Sakramentala förlåtelse, dopets vatten, smörjelsens olja, prästvigningens nådefyllda balsam. 
Världen utan Kristus är förlorad. Världen utan Hans Kyrka, är förlorad.
Den främsta platsen för Kristi handling på jorden är Kyrkans liturgiska och sakramentala plats.
Om vi inte tar den Heliga Mässan på allvar, eller tycker att det bara tillhör ett personligt fritt val och istället anser att det "riktiga arbetet”;det sociala humanistiska kollektiva näringslivet utgör världens och människans räddning, så misstar vi oss grundligt. 
Kyrkans liturgiska och sakramentala plats är absolut avgörande; det är den enda möjligheten för världens frälsning. Finns ingen Mässa finns det heller inget hopp för världen; ”Det är lättare för jorden att leva utan solen än att jorden lever utan MässOffret, sade Padre Pio. 

”Utan mig kan ni inte göra någonting”, är Kristi ord.
Att inget kan göras utan Honom är lika sant för samhället och för hela världens uppbyggnad som det är för enskilda personer. 

Och Kyrkan.

Den Katolska Kyrkan är den enda instans som kan förse världen med grunden för ett väl ordnat samhälle. Därför att Kristus är Konung, inte bara över individer men Han är alltings Konung. *


”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut”.

              "Den sanne soldaten slåss inte för att han hatar det som finns framför honom
men därför att han älskar det som finns bakom honom”.
                                                                                                   
   /G.K. Chesterton/