Passionssöndagen, 5:e i Fastan

Johannes 8, 46–59

Paulus, talar i Hebréerbrevet om Jesus som Överstepräst, Överstepräst enligt Det Nya Testamentet. I Det Gamla Testamentet fick översteprästen gå in det allra heligaste i templet genom att först stänka offrat get och oxblod och genom att sprida askan av en röd kviga på altaret. En sådan ritual renade prästen till det yttre och gjorde honom värdig att stiga in i den delen av templet som kallades det allra heligaste av det heliga.

Jesu Blod är stänkt på oss i dopet och i bikten, inte till en yttre rening men i en inre rening av våra själar och hjärtan, vilket också befriar våra skuldtyngda samveten. Detta är en rening och förlåtelse i kraft av Kristi Blod som också kräver av oss innerlig ånger för våra synder, bot, och andra förtjänster vi vinner när vi samarbetar med Guds ord i enlighet med den nåd vi har.

Vår synd är alltså inte endast övertäckt men är genom Guds stora kärlek och nåd borttaget!

Jesus tränger inte in i ett jordiskt tempel, men Han stiger in i Det Allra Heligaste av Det Heliga, nämligen Guds Eviga Boning! Dit för Han också med sig alla dem som har blivit tvättade i Lammets Blod och hållit ut i den stora jordiska kampen och därigenom vunnit sann rättfärdighet.

Jesus är därför den ende Mediatorn, den ende Bryggan mellan människan och Gud.

Det är inga glädjande ord att få höra från Jesus att ”ni inte är av Gud”!

Jesus säger så till judarna som står omkring Honom därför att de inte tror på Jesus fastän Han talar sanning. Den som är av Gud, säger Jesus, den hör Guds ord. Och vi vet från andra ställen i Johannes Evangeliet att de som hör Guds ord är också dem som gör Guds ord, alltså, lyder Gud.

Den h. Gregorius Magnum kommenterar på detta kapitel och säger:

”låt var och en som lyssnar till dessa ord fråga sig själv om hon tar in Guds ord med hjärtats öra, för endast då kommer hon att förstå varifrån ordet kommer. Se då, säger han, ifall denna Guds röst råder i ditt hjärtas öra, för ifall Guds ord inte råder där, tillhör du de förkastade”.

Liknande ord läser vi när Jesus talar om Den Gode Herden; Kristi lamm är de som hör Hans röst och följer Honom, medans de som inte hör, och inte känner igen Hans röst blir uppslukade av Djävulen.

 Det verkar viktigt att här poängtera att privat tolkning av Guds ord blir alltmer rådande, inte enbart i den Lutherska läran vilket alltid har varit fri för privat tolkning (fast vi läser i Petrusbrevet ”vetande framförallt detta att ingen Skriftens profetia tillkommer genom privat tolkning”), men nu också i den katolska kyrkan. Nya läror och nya vägar uppkommer allteftersom ordet omtolkas, och omtolkningen sker förstås enligt ett världsligt kriterium.

Men för dem som håller fast vid Guds oföränderliga ord och oföränderliga sanning, lyser Hans ord som gnistrande stjärnor på det mörka himlafästet och ger dem som lyssnar till det liv och tröst!

 Liten introduktion till Passions Söndagen

Idag firar vi Passionssöndagen, även känd som ”Judica Söndagen” på grund av Introit/Ingångs psalmen ”Judica Me” (Psalm 42) som sjungs vid Mässans inledning. 

Vi läser i de olika texterna för Mässan varje söndag sedan Fastetidens början att judarnas antipati mot Kristus ökar. Mässan idag börjar således med Judica Me, ”Döm Mig”. 

Judarna vill inte acceptera Jesus och anklagar Honom för trolldom, för att vara hädisk och besatt av en djävul! 

Efter idag och fram till påsk är ”Judica me” och ”Glória patris” utelämnade från Mässorna.

Detta betyder att Kristus gömmer sin härlighet för världen under dessa närmaste veckor. Han gömmer sig för judarna tills tiden har kommit för Honom att gå in i Jerusalem (Högtidlighålls på palmsöndagen) och korsfästs (på Långfredagen) - varefter uppståndelsen kommer på påsknatten.

Idag är statyer, krucifix och andra heliga bilder (förutom korsets stationer) beslöjade med odekorerat lila tyg, och de förblir täckta tills påsktiden - ett mycket vackert ögonblick i Kyrkans Liturgi. 

Liksom Glorias försvinnande härrör detta beslöjande av statyerna och ikonerna från evangeliets läsning av Passionssöndagen (Johannes 8:46-59), i slutet av vilken judarna tar upp stenar för att kasta på Jesus, vilket leder honom till att gömma sig.

I Rom, efter Vesper, visas den slöja som den heliga Veronika använde för att under några ögonblick torka Kristi ansikte med när Han gick Via Dolorosa, på vägen till sin korsfästelse. Slöjan hålls gömd i ett speciellt kapell i St. Peterskyrkan, och endast på passionssöndagen visas den för världen medans klockorna ringer.