Maria Bebådelse

Inkarnationens stora Mysterium; Gud blev människa genom att ge sig Själv helt och fullt till en mycket ung kvinna som Han skapat till att vara Hans Moder. Frukten av Gabriels hälsning är en äktenskaplig förening mellan Gud och den heliga Jungfrun.

Maria bodde med sin make, Josef, i ett hus i Nasaret dit Ängeln Gabriel kom som Guds utsände. Han hälsade Henne;"Du full av nåd"!

Maria är inte bara högt benådad men Hon är Full av nåd! Detta uttryck "full av nåd" används inte för någon annan skapelse, helgonen var högt benådade men inte fulla av nåd! Nåden i Henne är en Gåva bortom all förträfflighet och utmärkthet! I Marias "Fiat", "förvandlas förbannelsen över Eva och hela människosläktet till Välsignelse", förklarar den h. Augustinus.

I texten  läser vi vidare ”Herren är med dig”! I dessa ord förstår vi varför Hon är full av nåd; Herren är med Henne! Med Henne på ett unikt vis, lika unikt som Kristi Inkarnation är unik!

Ängeln Gabriel kom till Nazareth i sjätte månaden. Vilken sjätte månad? Evangelisten Lukas räknar från Johannes döparens befruktning. Den tidiga Kyrkan firade Johannes Döparens befruktelse. Genom att söka i kalendrar räknade man ut att Zacharias tjänstgjorde i templet den 22:a September. Efter att ha uppfyllt sin plikt i Templet får man anta att han återvände hem till sin fru den 23:e. Elisabeth blev då havande med Johannes den 24:e September eller dagarna just omkring.

Jungfrun Maria blev i Bebådelsens ögonblick havande med Jesus. Snart efter det gick Hon med iver till Zacharias hus för att besöka Elisabeth. Elisabeth var då sex månader gravid med Johannes, säger Skrifterna. På så vis kan vi se att det var den 25:e Mars Ängeln Gabriel kommit till Maria med budskapet om att Hon skulle bli Mor till Den Högstes son. Sedan mycket länge tillbaka har man också varit av den uppfattningen att jorden skapades den 25:e Mars och att Kristus återskapade och återställde världens förbannelse i och med Hans Inkarnation.

Huset i Nazareth, där Maria och Josef bodde och där Bebådelsen skedde, vigdes till en kyrka av St. Jakob och de andra Apostlarna. Efter ytterligare tusen år bar änglarna huset fån Nazareth till Dalmatien och därifrån till Loretto i Italien där det fortfarande står inbyggt i en större kyrka. De är en mycket andaktsfull och speciell upplevelse att be där och att vara där!

Vi bör som Maria styra vår längtan enligt Guds ord. I alla konflikter måste vi komma ihåg att ingenting är omöjligt för Gud, men först av allt är det till Guds behag och för vårt eget goda att vi lär oss att först vilja Guds vilja, och så be med Maria: ”Se, Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt”. 

Det är på det viset vi är kallade att efterlikna Jungfru Maria, för hon är inte enbart Guds moder men också en fullkomlig förebild för alla Kristi efterföljare: en Guds Tjänarinna. Hon är älskad av Gud och Hon vet det! Ju mer vi vet och är övertygade om att vi är älskade av Gud, ju större är vår egen glädje och ju mer gläder sig Gud i oss!

Maria älskar Herren, hon begrundar Hans kropp i henne. Hon brister säkert ut i en jubelsång till Kristus:Kött av mitt kött, Blod av mitt blod!

Kyrkan belyser ständigt Marias eviga Jungfrulighet, för det är hennes alldeles särskilda kall. Hon tillhör Gud helt och hållet! Den som inte bara läser, men framförallt ber Skrifterna, kan inte undgå att se att det ligger i Marias hela varelse att vara Gudsvigd, att allting i Henne är för Honom! Efter mötet med ängeln då Maria förstod att hon var skapad av Gud till att vara Kristi Moder, upptar det allt i henne! Hon är vacker, så kvinnligt vacker, fylld med övertygelse, glädje, överlämnande, tillit, tro, och fylld med vetskap om att hon är älskad och att Hon älskar!

Hennes fruktbarhet ligger i hennes Jungfrulighet.

Men ändå är Maria ett tempel av kött och blod i den allra högsta bemärkelsen, Guds Son tog sin fysiska boning i henne! Maria är också Jesu brud, för Jesus är Brudgummen. Hon är helt och hållet Hans, på alla sätt. Hon kan inte ingå i ett annat förhållande till Josef än som en mest älskad syster och ”livs vän”. Thomas av Aquinos har sagt att det aldrig funnits och aldrig kommer att finnas någon större kärlek mellan en man och kvinna än den kärlek som fanns mellan Maria och Josef.

 När Maria sa ”Ja” till ängeln, sa hon ja till allt vad det innebar att bli Jesu moder, ja till det som skulle hända henne, Jesus och Josef. 

Hennes ”ja” bar henne igenom alla svårigheter ända fram till korset, begravningen och Jesu himmelsfärd då hon blev lämnad kvar på jorden för att fortsätta sin Mission som den nyfödda Kyrkans Moder, vår Moder, full av nåd!