Fr. Fogelqvists predikan Passionssöndagen

Det öfvertäckta Korset 

I många af våra kyrkor idag bli korsbilderna på altarena öfvertäckta. Äfven andra bilder täckas öfver. Men i synnerhet öfver Frälsarens gestalt och bild placeras en slöja, han som blef trampad på som en mask och fördes till slaktbänken som ett lamm. Hvarför sker denna öfvertäckning? Är det meningen att påminnelsen af honom, hans lidande och korsdöd, skall tagas bort? Nej, tvärtom. Dagens söndag heter Passionssöndagen, lidandessöndagen. Den inleder den heliga tid som på ett alldeles särskildt sätt är vigd åt hågkomsten af Jesu Kristi stora kärlek, hans heliga lidande, hans blodiga korsväg och hans kvalfulla död. 

Propositio  

1. Korsen täckas öfver på grund af de afslutande orden i dagens evangelium, där det heter: “Jesus gömde sig undan och gick ut ur templet.” Han håller sig alltså dold. På motsvarande sätt täckas korsen öfver i våra kyrkor med syftet att våra själar allt mer och allt djupare skola tränga in i hans heliga lidande. Ju mindre vi till det yttre påminnas om lidandet är tanken att andens öga desto ihärdigare skall betrakta Frälsarens kostbara blod och hans sår.  På Långfredagen blir sedan det öfvertäckta korset högtidligt aftäckt, och vi få se det: “Skåden, korsets träd, som världens frälsning burit. Kommen, låtom oss tillbedja.” Det troende folket betraktar alltså det aftäckta korset, faller på knä och slå sig för bröstet, i det att man följer uppmaningen i Hebréerbrefvet: “Låtom oss gå ut till honom ‘utanför lägret’, för att dela hans lidanden” (13:13). 

 2. Guds djupaste och högsta tankar äro alltid fördolda eller öfvertäckta för oss människor, ända tills Gud själf, så att säga, tager ner dem från himlen till jorden och aftäcker dem, förklara dem för oss med ett språk som människor kunna förstå. Sålunda var det fördoldt eller öfvertäckt för mänskligheten hur fruktansvärd synden var, alltså öfverträdelsen af Guds bud. Visserligen kände mänskligheten till de tio budorden på de två stentaflorna, de kände till de mäktiga Gudsorden: “du skall, du skall icke.” Visserligen kände de till samvetets röst. Visserligen trädde profeter och lärare fram, och uttalade glödande ord och heliga hotelser: att synd, oförstånd, otack, är brott mot troheten; ett uppror mot Guds vilja. I Första Mosebokens inledande kapitel kunna vi läsa om ursynden, hur frestelsen blef till en ond handling. Men det dröjde länge innan människan insåg hur allvarlig synden var. Vi kände inte till och brydde oss inte om Guds helighet och rättfärdighet, så att profeterna måste klaga: “mitt folk har begått en dubbel synd: mig hafva de öfvergifvit källan med friskt vatten, och de hafva gjordt sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten” (Jer 2:13). 

 Nu står korset framför oss och aftäcker eller afslöjar för oss hvad Gud anser om synden. Korset börjar förkunna. Alltså ser Gud på synden, Gud straffar synden. Han har straffat den i sin enfödde Son, som tog på sig vår skuld. Korset afslöjar för oss Guds tankar om syndens skändlighet. Det aftäckta korset förkunnar för oss Guds oändliga helighet och rättfärdighet gentemot mänsklighetens skuld. Korset predikar: vår Gud är stor i sin allmakt, men han är stor också i sin helighet och rättfärdighet. Gud låter inte den moraliska ordningen öfverträdas ostraffadt. Ingen synd kan förbli ostraffad. Gud straffar, men han straffar i sin Son. Den enfödde Gudssonen har utgjutit sitt blod för oss. O min själ, räta därför på dig! Så mycket är du värd! Allt hvad du uthärdade, allt det är min börda. Jag är skuld till det som du har burit. Jag, o Jesus, är det som förtjänat att lida detta. Utplåna, du vår Förlossare, all min missgärning. 

 3. Öfvertäckta äro också Guds kärleks högsta och djupaste tankar. Visserligen säger Gud om och om igen att han har kärlekens tankar om oss och inte vredens, till exempel orden i Jeremias bok: “Med evig kärlek har jag älskadt dig; därför har jag så länge visat dig godhet” (31:3). Men vi äro döfva eller åtminstone lomhörda; vi kunna inte fatta hur stor Guds kärlek är och hvad den gör för oss. Därför har den himmelske Fadern upprättadt korset. Träpålen från Golgata förkunnar Guds kärlek mer inträngande och öfverväldigande än profeternas ord. “Så älskade Gud världen att han gaf den sin ende Son, på det att hvar och en som tro på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt lif” (Joh 3:16). Kristus dog för oss, i vårt ställe. Också för mig. Den helige Paulus jublar: “han har älskadt mig och utgifvit sig själf för mig” (Gal 2:20). Han dog för mig! Han dog för att jag skulle lefva för evigt.  Han blef fastspikad på korset för att jag skulle befrias. Det är Guds kärlek! Det aftäckta korset förkunnar Guds kärlek för oss. Din vilja, o Gud, var det att människosläktets frälsning skulle utgå från korsets trä.  

 Peroratio  

Kära vänner! Korset är heligt för oss, eftersom det är smordt med Frälsarens blod, men också invigdt med tårarna från Frälsarens Moder. Var hälsad du heliga Kors, du vårt enda hopp, var hälsad af oss. Du ensam var utsett att bli Lammets slaktaraltare. Endast du var värdigt att bära himlens konung. När en icke-troende frågar dig: tillbeder du verkligen en korsfäst? Då rodnar jag inte och stirrar inte förläget ner i marken. Nej, sträck på dig, se den personen stolt i ögonen och säg med stor glädje: ja, jag tillbeder honom. Vi tillbedja dig, Herre Jesus Kristus och välsignar dig, ty genom ditt heliga kors har du återlöst hela världen. Amen.