Fr. Fogelqvists predikan Maria Bebådelsedag
“Tillbaka, demoner!”
Jungfru Maria är vårt starka försvar mot de krafter som stå emot Guds vilja. Därför kallas hon ibland för “Davids torn”, på latin turris davidica, en titel som vi känna igen från den lauretanska litanian. Den kraftfulla bilden härstammar från Höga Visan. Där det heter: “Din hals är lik Davids torn, det väl befästa; tusen sköldar hänga därpå, hjältarnas alla sköldar” (4:4). Det var under Medeltiden som man började kalla Maria för “Davids torn”, eftersom hon som Återlösarens Moder, Davids Son, är för människor ett tillflyktstorn när fienden angriper.
Propositio
Att åkalla Jesu heliga namn är tillräckligt för att få människor att taga till flykten, men vi kunna inte uttala hans frälsande namn rätt, så att det blir behagligt för Gud, såvida vi inte få bistånd från hans nåd. Vi borde därför frukta vår egen ovärdighet och försäkra oss om hans namns frälsande inflytande, genom hennes förbön, hvars “hals är lik Davids torn, det väl befästa; tusen sköldar hänga därpå, hjältarnas alla sköldar.” Själafienden flyr när hennes namn nämns, eftersom hon har krossadt hans hufvud och eftersom han inser att han inte kan skada någon som hon försvarar. Hennes sköldar, som hänga på tornet, fångar upp den ondes alla brinnande pilar. Den kände Erasmus af Rotterdam kallar henne: “helvetets skräck, de kristnas hopp, och vårt säkra beskydd.”
Och den helige Bonaventura säger till henne: “du är vårt säkra beskydd, o heligaste Jungfru. Under dina milda vingar taga vi vårt tillflykt: rädda oss och beskydda oss“. Marias förbön utverkar åt oss styrka att stå emot hvarje bedrägligt förslag, hvarje lockande frestelse, hur våldsam den än må vara. Med bistånd af en så stark beskyddarinna skola vi inte frukta något ondt, ty hon är med oss. Näst Gud, få vi tacksamt tillskrifva henne triumfen att ha segradt öfver våra fiender och säga till henne, som det står i Psaltaren: “du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden” (61:4).
Enligt mariologer, äro “Davids torn” en symbol för seger. Hon är segerrik i att hon ger tillflykt åt de sjuka och betungade. Hon är segerrik i försvaret af kyrkan mot onda förtryckare. Hon är segerrik när hon hyser en armé af troende gentemot djäfvulens härskaror. När vi bedja Rosenkransen, tränar hon oss att bekämpa “väldigheter och världshärskare, som råda här i mörket, mot ondskans andemakter i himlarymnderna” (Ef 6:12), som aposteln säger. Hennes hymner och devotioner äro sköldar som vi bära i krigstider. Hennes novenor äro trappor som lyfter upp tron. Precis som Davids tron har Maria trädt fram oöfvervinnelig i tidens pröfningar. Hon är strategiskt placerad på den högsta punkten i himlen, bara Gud är högre. I denna roll som Davids torn påminner hon oss om att hon, tillsammans med Helige Josef, var en väktare för barnet Jesus, och att hon är en väktare också för oss.
Devotionen till Maria Davids torn tog på allvar sin början vid norra sluttningen af Albanobergen, ett tjugotal kilometer sydost om Rom. Där ligger den lilla staden Frascati, som var mer priviligierad än de flesta städer därigenom att den åtnjöt Vår Frus särskilda beskydd. På en af kyrkans fasader finns ingrafveradt det passande mottot: Tu nos ab hoste protege, “må du beskydda oss från fienden”. Där fanns också den mirakulösa bilden af Vår Fru af Capocroce, Frascatis största skatt. Denna bilds tidiga historia är okänd. Den hade hängt där så länge stadsborna kunde minnas, men berömmelse vann den först år 1527, året för sacco di Roma.
Det var då kejsar Karl V:s intog och plundrade den eviga staden och en del af e vilda soldathoparna ville förstöra Frascati. Från sin höga position kunde stadens invånare se hur de närmade sig allt mer, och man förberedde sig så godt man kunde, allt medan kvinnor och barn flydde till kyrkan för att bedja om Vår Frus hjälp. Men just då legosoldaterna kommo inom synhåll för väggen där Mariabilden fanns, öppnade sig hennes läppar och en oemotståndlig majestätisk röst talade: “Tillbaka, soldater! Det här är midt land!” Effekten lät inte vänta på sig. Soldaterna vände om och flydde i panik med uppskrämda skrik: “Tillbaka, tillbaka!”
Efter den underbara räddningen 1527 byggdes ett kapell i staden och bilden placerades där. Mycken nåd har under tidernas lopp utverkats där af Marias trogna. Låt oss lita på, att vi, om vi troget ha tjänadt Maria, i vår dödsstund, då satan och hans legioner gör sitt sista anfall, få se dem i vild flykt på Vår Moders befallning: “Tillbaka, demoner! Denna själ är min”. Amen.