Fr. Fogelqvists predikan, Askonsdagen

Fastans välsignelse 

Som ni veta, finns det i våra dagar endast två obligatoriska faste- och abstinensdagar för katoliker. Det är Långfredagen och den dag som vi fira idag, Asksondagen. Det är en drastisk minskning jämfört med hur det en gång var i kyrkans historia. Förpliktelsen att fasta är ett minimum, men desto viktigare är det att verkligen taga den på allvar och följa den, och uppmuntra andra att hålla den. 

Man kan undra hur det kommer sig att vi fått denna minskning, denna marginalisering af bruket att fasta, trots att det finns en allmän medvetenhet i samhället om att fastan är nyttig och bra för hälsan. Det finns åtminstone två skäl till att fastan har marginaliserats i vår tid.  

Det första skälet är dogmatiskt och har med en ändrad betoning i den katolska läran att göra. Det har då sagts, eller åtminstone antytts, att kärleksgärningar kan ersätta bruket att späka sig eller förneka sig själf genom fasta, utan att för den skull det andliga lifvet lider skada. Emot detta kan sägas, att kärleksgärningar, äfven om de i sig äro goda och lofvärda, förhindrar inte öfverdrifter när det gäller de sensuella begären. Det andliga lifvets utveckling blir därigenom hindradt, eftersom de grundläggande lasterna, som frosseri och vällust, inte attackeras vid roten. 

Ett andra skäl till att fastan har marginaliserats i vår tid en felaktig uppfattning om den moderna världens tillstånd. Detta är uppfattningen att den moderna människan har gjordt så stora framsteg att hon inte längre behöfver regler för sådana ting som fasta; han eller hon kan kontrollera sina egna begär. Späkning och själfförnekelse tänkte man sig vara något helt och hållet inre som behöfva ha med kroppen att göra. Emot detta kan invändas att här förnekas människans grundläggande konstitution som bestående af både själ och kropp, hvilka äro integrerade i en enda person. Det gör att den yttre fastan hör nära samman med dygder som själfförnekelse.   

På grund af detta, är det väsentligt att katoliker som önskar göra framsteg i det andliga lifvet återvinna på nytt våra fäders disciplin och dygden att fasta. Det finns ingen bättre tid att återvinna den än den stora 40-dagars fastan.  

Som jag nämnde återstår af denna fasta endast Askonsdagen och Långfredagen som obligatoriska för den universella kyrkan. Med tanke på fastans stora betydelse kunna vi behöfva fråga oss och våra familjer hvad vi kunna göra för att återvinna de gamla påbjudna fastedagarna. Förutom 40 dagars fastan hade vi då fastan i Advent, vigiliorna till vissa högtider, kvatemberdagarna, rogationsdagarna.       

Katoliker som välja att iakttaga en striktare fasta som fanns före Andra Vatikankonciliet kommer framför att allt fasta på alla dagar under 40-dagarsfastan såvida inte den dagen är en söndag eller en påbjuden helgdag. Till detta kommer den gamla traditionen att afstå från kött på alla årets fredagar. 

Kära vänner, de konkreta uttrycken för fasta och abstinens kunna se olika ut i kyrkans långa historia. Men syftet med fasta ha alltid varit detsamma, som den helige Thomas af Aquino säger: fasta är afsett som en botgöring till att straffa våra kroppar för våra synder, till att godtgöra det som vi gjordt emot Guds rättvisa, till att tygla våra onda begär och till att lyfta våra sinnen och hjärtan till de himmelska tingen och därigenom lita än mer på Gud. Den 40-dagars fastan är den främsta bottiden under året och måste iakttagas med den största noggrannhet af kärlek till Gud som instiftade denna tid för vårt helande. Amen.