Fr. Fogelqvists predikan, 1:a Söndagen i Fastan

Kampen mot djäfvulen 

Vi hörde i dagens evangelium att Vår Herre mötte djäfvulen i egen hög person. Många kristna, äfven en del katoliker, tro inte att djäfvulen finns. Det onda kan man förklara psykologiskt, kunna de säga. Men till saken hör, att djäfvulen gärna döljer sin existens, han vilja inte väcka uppmärksamhet i onödan, och därför tro människor inte att han finns. Det hindrar inte att de flesta religioner i världen lär att djäfvulen finns, ett andeväsen som gjorde uppror mot sin skapare och fördömdes till att bli kvar i det onda. Djäfvulens existens är sedan 2000 år en dogm i katolska kyrkan, en trossats, som med högsta trosvisshet har lagts fram af kyrkans läroämbete.   

 Propositio  

Har då djäfvulen och de onda andarna någon makt öfver oss? Ja, framför allt därigenom att de frestar oss till synd. Aposteln Petrus säger: ”Djäfvulen går omkring som ett rytande lejon, och söker hvem han må uppsluka” (1 Pet 5:8). Han vill uppsluka dem genom att fresta människor till synd och på det sättet få dem att falla. Denne ärkefiende var det som redan i historiens början lurade Adam och Eva att äta af den förbjudna frukten; det var han som förmådde Kain att dräpa sin oskyldige broder, Abel. Det var han som eggade judarna att förneka och korsfästa Jesus Kristus, vår Herre. Det var han som dref Nero, Decius,  Diocletianus, Julianus och andra hedniska tyranner, att låta döda de kristna på det mest bestialiska sätt. Det var han som inspirerade grundarna af heresier som Arius och Martin Luther och andra, att afvisa den enda sanna katolska Kyrkans auktoritet.   

 På liknande sätt är djäfvulen närvarande idag och frestar fortfarande alla människor, i synnerhet de rättfärdiga, och försöker få dem att förlora Guds nåd. Han frestar otaliga själar till likgiltighet för Gud och sin egen frälsning. Han bedrager många genom att i glödande färger framställa för dem denna världens njutningar. För andra föreslår han att de skola gå med i vissa dåliga hemliga sällskap, som frimurarna. Han frestar många att inte bikta sina dödssynder och så taga emot Heliga Kommunionen ovärdigt. Andra åter   drifver han till att bedraga sin nästa. Han lurar andra att förblinda sitt förnuft genom för mycket alkohol; åter andra frestar han till förtviflan. Kort sagt, djäfvulen lämnar ingen möda osparad i syfte att få människan att falla i synd. 

  Vi hörde i evangeliet att djäfvulen också frestade Vår Herre, som tillät detta att ske, så att vi skulle förstå att djäfvulen inte skonar någon och lära oss hur vi kunna stå emot och öfvervinna frestelsen. 

 De onda andarnas raseri, elakhet och avund mot människan, och deras fiendskap mot allt godt är obevekligt. Han studerar och iakttager hvars och ens karaktär, naturliga fallenhet och böjelser, dygder och laster, i syfte att hitta och attackerar hvars och ens svagaste punkt. Satans styrka är utomordentligt stor, något som har sin grund i hans existens som ren ande. Vi hörde honom själf säga i dagens evangelium att denna världens ”makt och härlighet… har lagts i mina händer och jag kan gifva den åt hvem jag vill.” Och hvad gjorde inte Satan mot den fromme Job i Gamla Testamentet? Han dödade hans boskap och hans barn, han täckte Job själf med otäcka sår öfver hela kroppen. Att döda honom tillät Gud inte. 

 Hur stark djäfvulens makt än är öfver våra sinnen finns det ändå gränser som Gud själf satt upp, han som inte låter honom fresta öfver vår förmåga. Aposteln Paulus skrifver: “Gud är trofast; han skall inte tillåta att I blifven frestade öfver eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur så att I kunnen härda ut i den” (1 Kor 10:13). Den som i ödmjuk förtröstan lutar sig mot den Allsmäktige kan vara säker på seger.  

 Vi få inte tro att alla frestelser som vi erfara kommer från demoner. Många frestelser kommer från den egna begärelsen och dåliga vanor som vi skaffat oss. Å andra sidan, få vi inte gå så långt åt andra hållet att vi inte finna några diaboliska inflytanden alls i våra frestelser. Den afund som djäfvulen bär mot mänskligheten och hans önskan att få människor att underkasta sig honom äro tillräckliga förklaringar till hvarför han ingriper. 

 Huru kunna vi då stå emot djäfvulens frestelser? Först skola vi ha ödmjuk och förtröstansfull bön för att försäkra oss om Guds och hans heliga änglars hjälp. Vår bön måste vara ödmjuk, ty det finns inget som så snabbt drifver denne upproriske ande på flykten, han som gjorde uppror genom högmod och aldrig stod ut med ödmjukhetens dygd. Att ödmjuka oss inför Gud, att erkänna vår oförmåga att segra utan hans hjälp, det besegrar anslagen från högmodets furste. Vår bön måste också vara full af förtröstan; vi får helt och fullt lita på makten i Guds nåd. Det är också ett bra bruk att åkalla den helige Mikaels förbön, han som redan en gång tidigare segradt öfver satan, och gärna fullbordar sin triumf i oss och genom oss. Han kommer att ha en mäktig allierad i vår skyddsängel förutsatt att vi sätta vår förlitan på honom. Men framför allt få vi inte glömma att ta vår tillflykt till den saliga Jungfrun. Hennes fot krossade ormens hufvud och hon ter sig mer fruktansvärd för demonen än en hel armé i slagordning. 

 Ett andra botemedel mot djäfvulens frestelseer består i att med förtroende använda sig af sakramenten och sakramentalierna. Bikten, som ju är en akt af ödmjukhet, drifver djäfvulen på flykt. Absolutionen eller förlåtelsen som följer applicerar på oss Jesu Kristi förtjänster och gör oss osårbara för fiendens utfall. Heliga Kommunionen tager Kristus till våra hjärtan, han som triumferade öfver Satan och som nu fyller honom med skräck. Äfven sakramentalierna, korstecknet eller liturgins böner, som sägs i en anda af tro i förening med kyrkan, är en dyrbar hjälp. Sankta Teresa af Avila som skrifvit om detta, rekommenderar här särskildt användandet af vigvatten, kanske på grund af den förödmjukelse som Satan måste lida då han blir helt ställd inför en så enkel anordning. 

 Peroratio  

På det sättet, kära vänner, är det så, att den andliga kamp som vi ha att utkämpa mot djäfvulen, världen och vårt eget kött, stärker oss i det öfvernaturliga lifvet och gör det möjligt för oss att göra andliga framsteg. Amen.