Första Söndagen i Fastan

Även om vi ska meditera på Evangeliet idag så måste vi först uppmärksamma att den ledtråd som går igenom hela Mässans alla böner och texter är Psalm 90 (91), en så underbart vacker text som så kristallklart berättar om Jesu frestelse i öknen, och hur Gud tar sig an den som älskar Honom och har tillit till Honom.

Låt oss också erinra oss om den helige Paulus ord i Episteln: "Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den behagliga tiden; ja, nu är frälsningens dag". Låt oss ta till oss dessa ord för det är just denna fastetid i just detta år som är den behagliga tiden och vår frälsnings dag.

En röst från himmelen sa: ”Detta är min älskade Son”. Djävulen hörde det och undrade då om denne helige man verkligen var Gud eller om Jesus var en älskad son bara därför att han behagade Gud. Den Helige Ande, Kristi Ande, för Jesus till öde markerna där Han blir frestad av Satan. Satan är Anklagaren som anklagar alla människor inför Gud, dag och natt, för att dra till sig så många som möjligt ner till Helvetet. Det är Guds försyn att Satan frestar oss för om vi inte övervinner frestelser har vi inget som bevisar att vi har sökt växa och utveckla dygd i våra liv. Dygd är ett vapen i andligt krig, utan dygd faller vi igen och igen för frestelser, vår svaghet öppnar vägen för Djävulen som då styr oss och våra liv dit han vill.

Skrifterna, som Jesus använder sig av för att övervinna djävulen, hans lögner och insinuationer, är också det ett vapen i det andliga kriget. Skrifterna måste därför bli en del av oss, en del av vårt tänkande, grunden till vårt agerande och våra beslut. Skrifterna, likt dygden, är styrka i kampen mot den onde.

Israels tacksamhet och glädje över Guds enastående ingrepp i Egypten, övergick till glömska och otacksamhet i deras vildmarks prövningar. De klagade över maten de fick, klagade över deras ledare Mose, och de höll t.o.m. avgudadyrkan. Jesus i vildmarken motstår djävulens frestelser och lyder Gud. Vår resa genom världens virrvarr är vår ökenvandring. Om djävulen försökte att fresta Jesus Guds Son, hur mycket mer ska han inte försöka med oss! Vad har vi till försvar mot honom?

Jesus lät sig frestas utifrån för inom Honom var Han beständig, Hans sinne var riktat till Gud. Hans agerande var enbart i syfte av vad som kunde tjäna Gud.

 Men Jesus hade ingen "kampfri" tillvaro. Han vistades bland vilda djur och prövades av djävulen.Kampen är mellan Jesus och djävulen - slagfältet är våra själar.

Segrar Jesus i oss är det därför vi ger vårt liv till Honom utan kompromisser. Vi står på Hans sida, talar Hans språk och följer efter Honom på Vägen som är den enda Väg vilken leder till himmelen där de vilda djuren inte kommer in men där änglarnas sprakande skönhet förhärligar Gud i all evighet!

 I Skrifterna är det en pågående kamp mellan gott och ont.

Även sagorna vet det.

Där är det alltid det onda mot det goda och naturligtvis vinner det goda. Men just som jag skriver detta undrar jag om det kanske inte längre är så?

Är det kanske så nu att den fula draken är mer åtrådd än den goda fen? Kanske det är sagan om det hemska monstret som äter upp den vackra prinsessan i ett nafs och sen segrande slickar sig om munnen, som all beundran nu går till?

Vår genomresa i världen är en prövotid där Gud vill nå oss genom Hans Älskade Son, för att föra oss till sitt Faders Hjärta; en strömmande källa som längtandes söker att få rinna in i våra själar och i våra dagliga liv. Liv! Anklagaren kommer emellan oss och Jesus. Han kan lätt föra oss allt längre och längre bort från Gud- utan att vi ens märker det!

Johannes Evangelisten säger i hans första Epistel "älska inte världen eller det som är i världen...ty all som är i världen, är

köttets begär

ögonens begär och

begärelse av livets högfärd".

Det är dessa tre grundläggande "lustar" som Djävulen använder för att fresta Jesus. Och människan! Människans seger över hennes tre fiender är bara möjlig genom Sakramenten, bön och botgöring, lydnad till Guds ord, äta Brödet av Guds vilja, och Kristi ödmjukhet.

 

Jesus gjorde inte bröd av stenar men vid slutet av Hans liv gjorde Han sin egen Gudomliga Kropp till Bröd, sitt dyrbara Blod till Vin! Han mångdubblade två fiskar och fem bröd.
 Jesus gjorde många underverk, men bara om Han ville och när Han ville, inte för att imponera på någon, inte heller för att tjäna djävulens sluga och destruktiva motiv.
 Djävulen insinuerar och smickrar oss för att få oss att falla för ögonens och köttets begär och för livets högfärd. Han får oss att tro att vi är goda och heliga, rättfärdiga och t.o.m. oskyldiga! - så att vi alltjämt lever i blindo. Vem, egentligen, hör rösten:"Omvänd er och tro på budskapet"- i denna totala ödemark?

Vilket budskap...?

Djävulen kommer förklädd, för om han i sin fula svarta ormliknande skepnad skulle komma till någon människa och be henne: ”tillbe mig!”, så skulle nog väldigt få människor göra det.

 Men är det inte det vi gör när vi ger oss hän till världens humanistiska ideologier och agendor som prioriterar människan och hennes intresse framför Gud?
 Den humanistiska tanken är att allting i världen måste relateras till människan eftersom hon är dess center och krona! 
I den humanistiska världen behöver man inte vara rädd för djävulen därför att i en sekulär filosofi finns han lika lite som Gud finns. 
Humanism ser människan som den fullkomlige, den uppmuntrar henne till att bli stark i sig själv, tro på sig själv, utveckla sig själv, älska sig själv. Så Gud, som oftast står i vägen, flyttas åt sidan, Han får en andra plats...så småningom en tredje plats för att till slut inte få någon plats alls!

 Om vi alla ska vara bröder, leva i ett brödraskap måste vår tro omarbetas, gömmas eller rent av försvinna. Annars blir det splittring, Jesus säger ju det; "..far mot son, son mot far, mor mot dotter, svärmor mor sonhustru...” .
 I den humanistiska världen är brödraskapet det allra viktigaste.
 Det finns inget övernaturligt som är så väsentligt att man inte kan ändra dess lag för att den bättre ska passa in i människans tänkande. 
Brödraskapet är vad man aspirerar till. Toleransen är vägen dit.
 Frälsning, Kyrka, Läroämbete, Nåd, moralsik lag, naturlig lag, synd - är ord som inte alls passar in.

Vem inspirerar oss till att upphöja människan så till den milda grad att hon överger Guds lag för att istället helt och hållet låta en elit bestämma över oss, stifta deras egna lagar som alla sedan faktiskt, utan urskiljning följer?



När Kyrkofäderna säger att Djävulen ännu inte visste vem Jesus var menar de att Djävulen inte visste om Jesus var Guds son, eller en helig man, möjligtvis en profet.
 Därför försökte han, listigt, genom olika taktiker, ta reda på vem Jesus var.
Det är så han arbetar.

Vissa försöker han övertyga att himlen är öppen för alla som vill komma dit.Till andra insinuerar han att de tror förgäves, himlen finns inte, det är en fantasi, ett trick man använt för att ge människor tröst i deras lidande.
Djävulen är lögnens fader så han säger det som passar honom för ögonblicket; allt för att stjäla själar från Gud.



Djävulen vill att Jesus  ska kasta sig ner från en hög mur.
Det påminner, säger Cornelius Lapide, "om hur djävulen själv, Lucifer, blev nedkastad från himlen för att aldrig mer kunna komma tillbaka in till Guds vänskap och Närvaro".

 Den sanna ödmjukheten, som Kristus lär oss, böjer sig inför Gud och Hans lagar, den bär sanningen omkring sig som en sköld. Denna ödmjukhet är vad som lyfter människan upp till himmelen, till frid och till glädje; till ett evigt liv med Gud.

Djävulen försöker att leda Jesus, till makt och sensation, jordisk ära och populäritet. Han förstår inte – förstås – att vår Herre har en helt annan lära, en helt annan väg.



”Kristus går in i vildmarken för att befria människan från hennes förvisning i synden. Efter Adams förvisning från Eden har människan försmäktats i en öken av andlig död, avstängd från paradiset. Kristus går efter henne i vildmarken för att få henne ut ur djävulens grepp”.
                                                                                                                     (St. Ambrosius)